Bild: Shutterstock
Systemsyn – ett effektivare sätt att arbeta
Verkligheten är komplex, och för att kunna styra den åt det håll man vill, behöver verkligheten ses och förstås sådan den nu är. Lennart Wittberg berättar om fördelarna med att tillämpa systemsyn i skolans verklighet.
Att använda sig av systemsyn är ett sätt att hantera svåröverskådliga situationer i komplexa organisationer – så som verkligheten ofta ser ut.
– Vi människor har en tendens att förenkla verkligheten när vi ska hantera den. Men det kan ställa till problem, genom att vi förenklar för mycket. Eller till och med börjar tro att förenklingen är verkligheten. Men verkligheten är ofta komplex, vilket betyder att den är både rörig och rörlig. Då behöver vi lära oss att se och förstå komplexiteten, säger Lennart Wittberg, som är författare, föreläsare och rådgivare inom strategisk utveckling och förändring.
Skolans värld är ett exempel på en verksamhet som är komplex. Där finns ett helt ekosystem av olika aktörer, som eleven själv, familj, övrig omgivning, samhälle och skolan, som alla påverkar – inte bara slutresultatet, utan även varandra. Värdet ligger inte i vad var och en rent konkret gör, utan vad som faktiskt uppnås i denna samverkan.
Lennart Wittberg, författare, föreläsare och rådgivare inom strategisk utveckling och förändring.
– Skolan kan inte hanteras som en fabrik, där man stoppar in en ”resurs” och får ut ett “värde”, med förhoppningen att mer resurser in ger mer kunskap ut. Sådana enkla samband existerar inte i skolan. Där behöver man i stället tillämpa systemsyn, säger Lennart Wittberg.
Utgångspunkten vid systemsyn är organisationens syfte – varför den finns och vad verksamheten ska uppnå, i skolans fall alltså att eleverna faktiskt lär sig det de ska och utvecklas som individer. Det handlar om vilket perspektiv man väljer att ta, menar Lennart Wittberg. I stället för att ha fokus på produktionen (”vi ska göra fler aktiviteter billigare”) behöver man ha fokus på behovet (”vi ska göra mer nytta”).
Planering behövs men planer kan vara ett tveeggat svärd, enligt Lennart Wittberg – det kan vara riskabelt att ta fram en plan och sedan följa den till punkt och pricka. En plan kan ge illusionen av att ha kontroll, men verkligheten vill ofta annorlunda. Planering måste vara en ständigt pågående process, och man måste vara förberedd och skapa handlingsberedskap för det som kan hända, konstaterar han.
Det är även viktigt att tänka till kring är de mål man sätter upp. Vid systemsyn är det bara själva syftet som ska ha mål – alltså det man faktiskt vill uppnå. Däremot ska man inte sätta upp mål för de medel man ska använda, eller de externa krav som ställs på verksamheten. I skolans fall kan man enkelt säga att syftet är att eleven ska lära sig något, medlet är själva undervisningen, och kraven är att det sker respektfullt och kostnadseffektivt. Man ska alltså inte sätta upp mål för till exempel hur många undervisningstimmar man ska genomföra, för det säger ingenting om hur väl syftet faktiskt uppnås.
– Vi ska alltså mäta det vi ska uppnå, trots att det kan vara svårt att mäta just det. Vi ska inte sätta mål på det som kan mätas bara för att det är enkelt att göra så. För att mäta om vi ligger rätt behöver vi använda flera indikatorer som vi bedömer i ett sammanhang. Det kan hjälpa oss att avgöra om vi har nått målen, säger Lennart Wittberg.
Han rekommenderar att man använder sig av något som han kallar ”bukettmetoden”. Man skapar ”buketter” av olika indikatorer, ur flera olika perspektiv. Man kan till exempel välja elevens perspektiv, lärarnas och skolans perspektiv, och samhällets perspektiv. Från varje perspektiv kombineras sedan flera indikatorer. De olika perspektiven bedöms sedan samlat.
– Genom att på detta sätt kombinera flera indikatorer, mätningar och iakttagelser och bedöma dem i sitt sammanhang, alltså utifrån verkligheten, kan vi skapa en berättelse som visar på förändring och riktning. Då kan vi bedöma om vi har närmat oss de önskade effektmålen, säger Lennart Wittberg.
I grund och botten handlar systemsyn om att man ser en organisation som en del av ett större system, och att värde skapas gemensamt av alla aktörer i systemet. Styrning och granskning ska handla om hur man ska bäst ska få organisationen att bidra till den gemensamma nyttan.
– Målet måste alltid vara att vi som organisation ska göra individen och samhället bättre – då blir vi själva bättre, säger Lennart Wittberg.